Mot Västervik
Jag är så himla splittrad, jag känner så mycket, tänker så mycket. Hur ska jag någonsin kunna leva med nått sådant, hur ska jag komma över nått sånt som har varit. Jag vet ingenting, orkar ingenting, vill bara vara för mig själv & äta, sova vad är det när man mår såhär? Fast egentligen kanske jag inte känner nånting, utan bara hat? Jag vet inte. Jag vet iallafall att jag är inte värd detta egentligen. Vad har jag gjort för att förtjäna denna smärta? För fyfan vad ont det gör. känner mig som en psykopat. Jag är nog fan psykopat just nu. jag känner sånt jävla hat, ja det gör jag.. Helt ärligt jag är lite rädd för mig själv när jag blir såhär.. 🤔 jaja.. Ni fattar nog ingenting men det kvittar för mig..
Jag lever iallafall det känner man.
Nog om detta..
Igår åkte jag, Adam & Emma till Kalmar som jag skrev i förra inlägget & det blev av, vi Kollade runt i olika butiker, fick med mig en tröja hem iallafall.
Vad är de som hänt? :/ låter inte kul iaf :/