Var tvungen
Är så tacksam för att jag stannade hos Ida igår till idag, vi hade så mysigt & skattade precis som vanligt, vi pratade om allt & det BEHÖVDES verkligen. Allt som man är tyst om och inte någon annan en Ida lyssnar på, äntligen kom allt ut & vi förstår varandra så bra. Det känns som en sten släppte ur en när man pratade så mycket så man blev helt torr i munnen både hon o jag. Så jävla skönt!
Jag har saknat henne, saknat våra kvällar, dagar tillsammans & äntligen fick jag 1 heldag och en natt med Ida. Att somna brevid henne är en trygghet, sticka in fötterna under hennes täcke och bara känna att hon är där, jag älskar det!
-------
Jag saknar min son, att mitt barns pappa nekar mig ha miliam mer än varannan helg är helt sjukt. det får han inte.
Jag vill umgås med mitt barn, somna med honom brevid i sin spjälsäng, vakna av att han står upp och spottar nappen på golvet eller i sängen, hittar nya nappar & gör om den roliga spotta/kasta nappar leken igen, springa efter honom hela dagarna, trösta honom när han är ledsen vilket han sällan är. Leka i hans tunnel med honom, sitta på det hårda golvet hela dagarna bara för att göra han nöjd, ja, osv.
Jag saknar honom helt enkelt mer än ord kan beskriva 😢
Men det ska bli ändring på det.
Jag känner stress över skolan,pengar. Skolan för att jag verkligen vill lyckas & jag vill verkligen ha en utbildning ett bra jobb & tjäna pengar. Detta är en stor stress för mig & att allt i hela jävla världen kostar så jävla mycket pengar, att inte kunna göra saker man vill för att de är alltid pengarna som saknas.. Jag klarar mig men alla vill ha lite över.. Jag vill kunna unna mig någonting nångång ibland men de är ju nästa helt omöjligt. Räkningarna växer och allt blir bara dyrare. Äsch fuck it.. Stress helt enkelt ångest och allt mellan a-ö.
Men jag har iallafall världens bästa mamma, syskon, pojkvän, vänner & min allra bästa bästa vän Ida!
Vi ses på onsdag min Linafina!! ❤